Varför grävet plötsligt känns så ointressant
I dag minns jag ett avsnitt: Kelly (eller Donna) tog hand om en hund, en guldgul retriever (eller en svart labrador) och hon fäste sig vid den. Men den dog och Kelly var otröstlig . Och Brandon (eller David) sade något i stil med:
"Ibland gör det ondare att mista ett djur. Människor har man så komplicerade relationer till. Även om man älskar dem så kan man vara arg på dem, besviken på dem, irriterad på dem och det gör sorgen så mycket mer splittrad. Men djur; de älskar man bara. Rent. Därför gör det så ont."
Kontentan: Ibland är tv-serier inte så dumma.
Tack för allt, min älskade, bästa lilla hund. Vår familj är inte hel utan dig.
/ E
I'm helpless like a rich man's child
Men jag ska inte klaga. Ändå skönt att vara tillbaka och ha mycket att göra. Känner mig lite mindre som en förvirrad slacker då. Gillar't.
Gillar däremot INTE att jag sitter här med en nyinköpt dator utan Microsoft Word. Trodde det alltid fanns på alla datorer. Tji fick jag. Hanna var vänlig nog att sända över alla sina anteckningar från grävkursen till mig. Och så kan jag inte öppna dem. Hjälp mig. Vad gör man?
Helst vill jag bara dricka vin.
/ E
Kärt återseende?
Sittning i morgon. För dem som är i Sundsvall. Jag är ju som sagt inte där, utan på tillfälligt besök i den lite farligare staden för att fira min bror som fyller tjugofem. Inte fy skam det heller, även om en sittning alltid är en sittning. Har bestämt att jag ska stå på bordet här hemma och hålla kontakt med någon som är på sittningen via webbcam, allt för att komma i den rätta sittningsandan.
Tänkte bara skriva ett litet inlägg eftersom det fortfarande finns folk som regelbundet besöker den fenomenala bloggen REA. Förhoppningsvis kommer den återuppstå nu när REA verkligen är REA igen.
// A
Yeah! REA är på G!
Kan R och A så kan jag
/ E
So can I
Re(a)vival
Ja ja, kvällen blev rolig ändå tror jag. Fast jag minns inte. Ryktet säger att jag påverkats av Skolds och CC:s dåliga inflytande och ätit kadaver. Om så är fallet skyller jag på den ymniga blodförlusten. Måste ha fått järnbrist och blivit sinnesförvirrad. Snart är det dags att sätta sig på båten tillbaka till den där jävla ön som jag hamnat på, och jag är så äckligt bakis att jag vill dö när jag tänker på det. Men om bara fem dagar är det dags för fastlandet igen, närmare bestämt Skåne. Tur det. För på Gotland är det nämligen så att skoldagarna är roliga men helgerna är tråkiga. Helt galet.
Jag kan även meddela att jag hade tio vita veckor i sträck under januari/februari/mars. Eller, kanske något glas vin nångång men ingen fest och fylla. Personligt rekord på grund av arbetsprover som troligtvis ändå inte kommer att räcka ända fram. Inget jag rekommenderar egentligen, det är farligt för den psykiska hälsan att ha så jävla tråkigt.
Och i sommar blir det Kungsholmen, bo med Lisa och jobba på skitjobb. Mycket tid för dekadens och fylla alltså. Nästnästa helg ska R och E och kanske A och Skold om de inte jobbar göra Stockholms nattliv på ett helt nytt sätt. Hehe. Fortsättning följer.
/ E
Tillfälligt avbrott
Eftersom det bara är jag som håller bloggen vid liv tar den ett tillfälligt avbrott. Men misströsta inte. Jag bloggar vidare på Märkligt.
Jag kommer givetvis fortsätta med fotbollsintresset där. Och det kommer komma mängder av meningslösa inlägg. Och bara för Hanna ska jag skriva minst ett dussing jag-kan-inte-packa-inlägg.
På återseende
// A
Fotboll, igen
Dagens spelare blir i alla fall BPs Håkan Malmström.
Minus för frisyren, men den ser kanske bättre ut när den är fixad. Plus för manliga ögonbryn och fina ögon.
// A
Dagens ytlighet
Men det var inte det jag skulle komma fram till. Utan det jag vill ha sagt med det här inlägget är att även om jag gärna ser Brad Pitt som singel och naken i min säng, så måste han och Angelina hålla ihop. Det är inte mer än rätt att världens två vackraste människor är tillsammans. Och förhoppningsvis producerar fler vackra människor till en inte allt för vacker värld.
// A
Nyfunnet sportintresse
Satt och pluggade på lite fotboll i Expressens sportbilaga i dag, men kom snabbt fram till att det var roligare att titta på spelarnas utseende. Tyvärr finns det väldigt många som inte tillhör guds skönaste barn. Försöker komma fram till vilket lag som har den snyggaste spelaren så jag vet vilket lag jag ska heja på. Tyvärr är ju inte bilderna speciellt bra och det är svårt att se hur spelarna ser ut. Så om det är någon som har förslag på en riktigt snygg svensk fotbollsspelare, i allsvenskan, är det bara att skriva namn och lag som kommentar.
Och ja, jag är ytlig.
// A
Lång långfredag och roliga möten utan mig
Har även kommit fram till att jag valt fel yrkesgrupp. I alla fall om man ska se det ur ett roligt perspektiv. Och med det menar jag att jag missar alla roliga nyhetsmöten som journalisterna har. Satt och lyssnade på mötet i smyg i dag. Och jag satt och skrattade för mig själv. Tycker inte om när folk är roliga och drar skämt utan mig. Jag vill vara delaktig. Ska nog ha ett eget möte med mig själv snart. Bara för att.
// A
Uppdatering från REA
Vi har haft finbesök av E ett par dagar. Jag och E har turistat i Stockholm, både som amerikaner och som finnar.
Festen blev succé.
Nu är det jobb igen.
Sen har det inte hänt så mycket mer. Eller jo det har det, men Hanna kom precis och ville äta lunch så jag får inte skriva mer. Får internet hemma snart, då jefflar blir det massa meningslösa inlägg igen.
// A
"Men jag är inte ful"
Jag och mamma sitter och tittar på "Så ska det låta". Båda är lite salongsberusade efter vin, cider och champagne. Den ena lite mer berusad än den andra (läs mamma). Gäster i det fenomenala programmet "Så ska det låta" är bland annat Shirley Clamp och Sonja Aldén.
Ankis mamma: Kommer du ihåg när vi mötte Shiiirley i frukostkön i Sälen?
Anki: Mmmm
Mamma: Hon var ju så ful.
Anki: Mmm (Försöker lyssna på Peter Settman som är rolig).
Mamma: Jätteful var hon. Trodde inte man kunde vara så ful.
Anki: Näää
Mamma: Hon var ju fulare än du och jag tillsammans.
Anki: Men jag är inte ful!
Mamma: Nej det sa jag inte. Jag sa bara att Shiiirley Clamp var fulare än du och jag tillsammans. Jag tycker att du är fin, men Shiiiiirley var ful. I frukostkön alltså.
Summan av kardemumman: Shirley Clamp är ful när hon är osminkad, jag är fin och mamma var lite full.
// A
Yes, I'm a quitter
Fest imorn, alla trevliga får komma. Nästan i alla fall.
// CC

